Solen försöker bryta sig igenom molnen. Det har inte funnits ett tillstymmelse till bättre väder, men plötsligt händer det. Vi ska åka vid 17 tiden för briefing vid 18. Då vet vi mer om det blir flygning eller inte i kväll.

Jag har försökt vilat lite efter dagens lunch, har inte lyckats något värre, och de jag önskar föra en kommunikation med dem där hemma, är upptagen med annat. Så jag bloggar istället.... Är rätt pigg ändå! De får skylla sig själva att de inte tar sig tid att prata med mig.
Det kanske låg något i det som min stora syster rådde mig till...? Mmmmm tror faktiskt det! Bra råd syrran!

Ett par gånger har jag varit vid receptionen idag och träffat personalen som lite chockartat godkände gratis frukost pga trasig AC. Idag har han(personalen) nästan velat undvika min blick...! Direkt tänkte jag på en person som sa en gång till mig; Jag ser skräcken i mammas ögon när jag pratar om dig... Ja, man kan ju fundera vad den personen hade berättat eller möjligtvis vad jag hade gjort för fel som gav en vuxen människa sådan skräck. Frågar du mig är jag inte så farlig. Samtidigt kan man ju fundera över vad ska till för att jag säger ifrån? - tänkvärt känner jag.

Vi har ställt dörren på glänt här. Vi får faktiskt in lite syre! Härligt! Det finns hopp!

Livet är, trots allt gott! Det blir lite som man gör det till... Jag vet det, jag ska bara pränta in det i skallen. Jo, men ibland behöver jag bli påmind om saker, precis som andra.
Jag tror jag ska dra fram mitt radhalsband och dra en liten wishlistbön.


Bild 1: Johan, Eva, Trevor, Cathy, jag(Mia, Annika och Kenneth.
Bild 2: Jag på flyg/landningsbanan
Bild 3: Jag kör i Frankrike OCH det går bra!
Bild 4: Den avdankade massören ger Eva lite massage - kram på dig Eva!