mittlivsomMia

Jag äter själv upp orden jag skrev tidigare om hösten. Den är bara så mörk just nu. Mörkt, blött och på många ställen färglös. Jag tror att som man mår, så ser man kanske också? Lite dystert kanske, men jag funderar...hahaha. Jag roar mig med att tända alla ljus jag kan och liva upp stämningen här hemma. Och det underlättade när jag fick lite besök att gårdskatten som ville in, öppnar dörren, går husesyn och öppnar de flesta dörrar jag har här hemma. En egen liten rundvandring, så söt!! Musik är inte fel det heller...

Tänk hur snabbt man kan få andra tankar. Tankar som far iväg till alla möjliga scenarios. Så dumt egentligen för man väljer ju sin egna tankar. Det sägs att vi tänker 65 000 tankar om dagen. Oftast är de negativa. Så onödigt egentligen...det tar så mycket energi! Jag tror jag tänker dubbelt. Dock inte dubbelt upp med negativa tycker jag själv... Jag försöker låta bli...någon har sagt att jag tänker för mycket. Mmmm...tänkvärt. På ett ögonblick kan ens värld förändras och då ska man balansera goda och positiva tankar och inte ta ut något i förskott. Allt löser sig. Det brukar finnas en lösning till det mesta, man ser det inte alltid på en gång. Jag ser det inte alltid. Och innan man vet, finns ingen anledning till några negativa tankar. Säkert inte sen heller. Men jag är lite splittrad. Se bild...

I nästa tanke funderar jag på; hur många gånger har jag inte rest mig igen. Jag vet att man kan falla..men jag har banne mig lärt mig att resa mig igen när jag gjort det. SuperMia.
Mmmm fundera på den...

Nu över till annat...

Jag läste en lite Nalle Phu idag:
Nasse och Nalle Phu sitter under ett stort träd och tänker över livet.
Plötsligt frågar Nasse: Phu, vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se, två öron för att höra. Men varför har vi bara ett hjärta?
Phu tänker en liten stund och svarar: Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta.

En mycket fin metaforisk bild och så tänkvärt! Och är det inte så då? Vi tror att vi hittat det och inser efter ett tag(om inte direkt) att det är inte där det är. Man letar vidare och när man finner hjärtat kan man bara fyllas av glädje och eufori att äntligen hittat rätt. Eller? Även den känslan kan ge frustration tror jag. För tänk om det bara är rätt från ett håll? Det tror jag är risker man få ta. Att tillåta sig att bli älskad och våga älska - igen? Våga! På ett ögonblick kan allt vara över.

Nu ska du få ett recept på en lyckad dag:
1 kopp vänliga ord
2 rågade koppar förståelse
4 tsk tid och tålamod
1 nypa personlighet
1 stänk humor

Mät orden noga, tillsätt den rågade förståelsen. Använd god tid och glöm ej tålamodet. Blandas på elden med den varma personligheten, men får ej koka. Håll temperatur låg och ha alltid humor till hands.

Tänkvärt.

Och tack mina kollegor för min lyckade dag!

Bild: jag som splittrad.

Jag kände bara hur jag stelnade till när jag fick se orden. Mina första tankar va: Hur fan kan du med? DU! Som hotade med att om jag inte log på julaftons sammankomst skulle lämna mig. DU som tydligt sa till mig att min närvaro på arbetsplatsen inte va aktuell. DU som sa att rädslor fanns i vissas ögon när man nämde mitt namn. DU....!

Du bad nu om förlåt för ditt uppträdande i somras. Du hade behandlat mig illa...väldigt illa. Jag vågade inte ens åka dit ensam, utan hade sällskap med mig, ville nu ha min förlåtelse. Det fanns nu ånger för den behandlingen som getts mig. 

Mina tankar for som löpande eld i mitt huvud och jag blev först jäkligt förbannad. Jag svarade att det blir svårt...Vet inte ens om jag kunde förlåta mig själv att jag tillåtit mig allt skit. Det va rätt mycket som plötsligt skulle förlåtas...jag kunde inte. Inte då. 

Jag har bland annat läst ett inlägg som är skrivna av Kjell Haglund. Han skriver bland annat följande:

För att kunna gå vidare i livet och utvecklas till den du egentligen är och leva det liv du egentligen vill leva så handlar mycket om förståelse och att förlåta eller acceptera och sätta punkt för allt det som varit i ditt förflutna. Försök bara komma ihåg att vi alla behöver göra misstag för att kunna växa. Smärtan är vår lärare. Förlåt andra och dig själv för behovet att göra misstag för att kunna lära och växa. Det kommer att ge dig sinnesfrid. 

Att lära dig att acceptera saker som skett eller sker är inte alltid lätt. Oavsett vad du och andra har gjort i det förflutna, handlar det om att acceptera att det var då och att det är över och färdigt. Du kan inte ändra det förflutna. Vilken du är idag och vilken du vill vara i morgon är vad du har kontroll över. Det handlar således om att släppa allt som varit och att acceptera att det som har hänt, det har hänt, och du kan inte göra något åt det, utan det ända du kan göra något åt är det som kommer iframtiden genom att agera här och nu.

Det är snart en vecka sedan detta hände och jag har tänkt på detta med förlåta. Sedan kom tanken; Glöm ej livets gåta, älska, glömma och förlåta, i huvudet på mig. 

Jag vill gå vidare. Jag vill kunna ta nästa steg i livet och verkligen känna att jag kunnit förlåta. Sedan i nästa steg eller nästa tanke tänker jag tvärtom; varför? ... en självömkande känlsa fyller kroppen...en känsla som inte alls i egentligen är trevlig. Det är ingen annan än jag som känner den känslan så varför ska jag hålla på att fylla mig med den? Så jag har funderat på allt...och idag skickade jag ett svar. Du är förlåten. Kort och gott; du är förlåten. 

Jag vet inte vad jag ska fortsätta att skriva om efter dessa rader. För det känns lite tomt, okej men tomt. Jag är övertygad om att det finns en och annan som har sina tankar kring detta. De som känner mig undrar nog va fasen jag håller på med. Men det räcker nu. 

Om du inte har läst bemötandekoden ska du göra det. Sätt upp boken på din ev bucketlist! Bemötandekoden - konsten att förstå sig på människor och få ett bättre liv. 

Boken beskriver hur man bemöter männsikan i olika tillstånd. Nu är jag super dålig på att recensera böcker, men den handlar om när vi hamnar i stressade situationer och hur vi kan reagera på det. Om man ex pratar om känslor så ska man inte dissa personen! Man ska möta personen med att bekräfta personens känsla. Annars finns risk att man bråkar och blir ovänner för att kommunikationen inte är optimal. 

Att bli respekterad, sedd och kanske bli påmind om både det och att man betyder något är viktiga inslag i mitt liv. Jag tror det ändå är rätt vanligt att vi vill ha det. Med vi menar jag människan. Även om vi inte alltid ger uttryck för det. Ska man behöva ge uttryck för det?

//Mia

Jag går en utbildning som heter systematisk uppföljning via Högskolan Väst. ?Ja, men hur svårt ska det va?, tänkte jag när jag anmälde mig till denna utbildning som löper över hela hösten och är klar 20 dec. 2019. Första tillfället var den 13 sept. Och jag blev slagen av hur mycket jobb det innebär. Eller, jag kanske förstorar upp det? Men det är sjukt mycket som ska hinna göras och få ner på inlämningsuppgiften. Direkt började hjärncellerna snurra, och då gäller de lite att skriva ner vad som kommer upp. Mina mindmaps börjar nu ta form i något som skulle kunna bli en inlämningsuppgift. Till min hjälp kommer mig ta hjälp av min gamla uppsats som jag ?dammade av?. Jag kunde väl aldrig drömma om att den skulle komma till mer användning efter min examen från Karlstad Universitet, men tydligen ska man aldrig säga aldrig!
När klockan va 15:30 kom jag på att jag inte hade ätit lunch så Mr Flow har gjort ett gott besök hos mig idag! Thank you!

Men dagen började med att snickaren kom .. lite oväntat. Jag hade Gevalia kaffe på, men han tackade vänligen nej till en kopp. Han va också produktiv idag. En stege är nu på plats i min lilla loftlägenhet och jag är så nöjd!
Kvinna som jag är...eller om det handlar om estet, så hade jag gärna sett att trappan följde bjälken i väggen, men jag kan inte få allt. Eller?

Bilen har varit på service och framrutan jag lyckades få världens stenskott i är nu bytt. Bilen är som ny. Fast på papper är den ett år. Närmare 3300 kr för service. Ja, jag har lagt ut pengar på roligare saker!! På bilverkstaden va de mer förvånad över att det hade gått så bra som det gjorde när rutan gick sönder. Att den inte hade spruckit helt och att jag klarade mig. Det får mig att tänka till lite. Nu kan jag inte hjälpa att en sten flyger av en lastbil och träffar min framruta, men jag har inte direkt lust att ligga efter några lastbilar märker jag när jag kör. Ja, kära nån. En räkning på 1500 kr till kommer från försäkringsbolaget och tänk om jag hade kunnat skickat den vidare till någon annan? Ärligt tycker jag att vad som än ska läggas ut på en bil så är det dyrt. En bil ska bara rulla....haha.

Ja, jag har köpt mig en Tv också. Inkomna kommentarer på min lilla och gamla Tv har inkommit. Så det blev en ny nu. Samsung 43 tum.
Ärligt...vilket hav av olika Tv apparater det finns! Ja men hur ska man veta vilken man ska köpa? Jag som sällan tittar (iallafall på min egna Tv). Sedan har jag inga kanaler heller. Eller hade inga, nu är det på gång. För mig räcker det med 4:an, men nu blir det Viasat och antalet kanaler till. Det blir så bra! Tänk kalla vinterkvällar som jag kan ligga i soffan, dra filten över mig och bara glo.

Jag såg så fina tänkvärda ord idag! Jag älskar dessa tänkvärda ord som är som små budskap i rätt tid. Det gäller bara att se dem. Det är det ju inte alltid jag gör. Trots flertal påminnelser i olika former, så är det liksom när man själv är redo som man är öppen att ta emot dem. Är inte det spännande? ?Man ser inte skogen för alla träden?. Sedan står en hög medmänniskor som talar om för en att ? det va ju precis så de sagt i månader..? , Mina vänner; man ska aldrig ge upp! Hoppet är det sista som lämnar människan.

En sak jag funderar över...är dessa vägskyltar. Jag såg en vägskylt om ?varning för tåg?. Men alltså det va många år sedan ett tåg såg ut som tågen gör på skyltarna...när ska de uppdateras?

Vad gör man i Åmål en kväll som denna då? Ja, inte vet jag. Men i morgon är det en annan dag!
PS jag är nu mer mörk i håret i händelsen av om någon ser mig och inte känner igen mig.

Ha en fin kväll!

Oktober är här. Ja det är verkligen ingen idé att tro att det går att hindra årstiderna sina närvaron... Det som är gjort är gjort och det är bara att blicka frammåt..eller?

Har ju hört det länge...att man ska inte ångra något. Fast ändå vill tanken fara lite åt det hållet iallafall ibland. Jag tror inte jag är ensam om det. I nästa stund tänker jag att "det är inte i medvind man lär sig segla.." och plötsligt så ser jag lärdomar i det mesta och rullar med motståndet. Ja, i det mesta iallafall, inte allt. Det kanske kommer det också? Det tror jag!

Ja nu är jag här på bloggen igen. Det är ju väldigt roligt får jag säga, att mina lite ibland märkliga inlägg är saknade av några läsare. Så jag fick fundera lite över hur jag skulle göra och jag skriver väl lite till då så får vi se hur många blogginlägg det blir. Ibland kan jag tycka det är lite svårt att skriva för ibland märker jag att det som skrivs, tolkas på olika sätt. Men jag kan bara vara ansvarig för det skrivna ordet, tolkningen får du själv stå för.

Tillbaka till årstiderna då. Ja, men visst är det något speciellt med hösten ändå! Vackra färger, solen som skiftar i nyanser, vinden som drar runt husknuten och iskall hällregn däremellan. Åh de här orden får jag säkert äta upp... Jag som är så himla frusen av mig. Hur tänkte jag där? Ja, men det är ju lite mysigt att få tända några ljus, krypa upp i en filt, gärna nära någon varm medmänniska som kan värma ens fötter. Ja, jag kommer säkert med något inlägg där vindarna inte vill ge sig och jag klagar på kylan. Jag tror inte jag skiljer mig från mängden där...

Jag bor nu i Åmål där jag bott i närmare 30 år. Det är fem år sedan jag bodde här och en del är förändrat. Något till det bättre och något till det sämre. Fem år... Jag funderar på om mitt val att flytta ifrån Åmål va så bra..? Fast om jag inte hade gjort det hade jag kanske inte varit där jag är idag, TROTS att jag känner att jag är tillbaka på ruta ett. Märklig känlsa det där. I fyra år bodde jag i Bengtsfors kommun. Jag behövde Bengtsfors för att lära mig saker. Det är va dyr lärdom som kostade mycket energi. Och sedan ett drygt år i lilla Högsäter i Färgelanda. Där hamnade jag främst för att ha närheten till jobbet i samband med relationsuppbrottet. Det va ett bra år i Högsäter. Knappt några affärer eller vänner och fokus kunde ligga på att landa i mig själv. Fantastiskt måste jag säga och jag rekommenderar det till fler. Naturen har alltid legat mig nära, men åkrarna höll inte i längden. Det blev liksom väldigt tomt..

Det är inte i medvind man lär sig att segla. Saker som händer runt omkring kan man ju alltid välja att ta sig igenom, eller låta bli? Ibland har jag tagit mig igenom motvinden med sköld, och det är ju lite onödigt för det kräver mer.

Jag var ute nyss och tog strandpromenaden hem. Vackert vid Vänern idag! På vägen hem fick jag se att gatskylten låg på marken. Hmm...tänkte jag. Vad vill detta säga mig? Samtidigt kan jag berätta att jag har fått infektion i ett myggbett som inte vill läka ordentligt. Jag fick uppsöka jouren i lördags och jag fick pencilin. Det tar inte riktigt som jag tycker det ska. Jag har ont och idag har hela foten "spirrat" ut i tårna och det kliar. Det kan ju inte vara bra!? Så jag kontaktade vårdcentralen men det va ju ingen fara med den. Vad har nu min fot med skylten att göra? Jo, jag bor på Stegsgatan. Skylten ligger nere på backen och jag har ont i foten. Jag väljer då att tolka detta (eftersom jag gillar symboler) att ta ett steg i taget. Nu tycker ju jag såklart att jag gör det...men så har jag ju mig själv närmast också.

Jag har bestämt mig för att färga bort mina slingor i håret. Så jag ska färga det i kväll tänkte jag.

Nu ingår jag i Nordstat undersökningsbyrå. Nordens största marknadsundersökningar kommer skicka olika undersökningar till mig. "Detta är ju perfekt för dig" sa hon som tyckte jag skulle delta i alla möjliga undersökningar som kommer ge olika företag mm statistik för vidareutveckling. Jag vet inte om det va ett motvind som kom, eller om jag rullade med i motvinden, men jag tackade ja.

Ha en fin kväll. Själv ska jag "bli mig själv igen" hoppas jag!

I morse åkte vi iväg kl 05:00. Målet va flygning. Det va vindstilla och lite lätt småkyligt för att ha varit 30-40 grader tidigare i veckan. Det är som att så fort det blir augusti blir det höst- märkligt.

Vi va full ballong. Fem med piloten Kenneth.
Jag vet jag skrivit detta tidigare men sätt upp på din ev bucketlist ballongflygning. Det måste upplevas. Du behöver verkligen inte vingar för att flyga! Alla har flugit 2 ggr var utom en som valde avstå helt. Jag är mer än nöjd med mina flygningar och tacksam för denna möjlighet att vara med.

Själva turen va inte lång, höjden va inte högt, men bildspelet är lika magiskt varje gång!
När jag står på backen och bara ser ballongen stiga och det är helt tyst... när jag hör hur människor pratar och jag tittar upp för att konstatera att ?jo, där är de..?, när jag ser färgerna och ballongerna som blir så små att jag vill sträcka ut handen för att stoppa på mig en eller två som små godiskarameller, när jag ser naturen från ovan, då känner jag glädjen i luftballong. Ja det är ju svårt att förklara men det finns ju andra faktorer som glädjer också!

Vi har nu valt att åka hem. Vi har kört mer eller mindre i 12 timmar. Chaufförerna har kämpat bra idag(oxå).
Nu befinner vi oss på ett hotellrum i Tyskland och jag har singelrum. Jag njuter av det utan att vara varken självisk eller elak. Allt är som vanligt stängt. Kl är 23:00.

Nu tittar jag tillbaka och ler för allt dumt som vi varit med om. Inte klokt egentligen. Det mänskliga samspelet som sätts på prov. Sms som ramlade in i dag som sa välkommen till Frankrike..som man brukar få direkt efter gränsen..ja jisses. Typisk fransmännen att ta det lugnt med även det...!

Vi lyssnade på Bertrand Piccard igår. Han flög för 20 år sedan runt jorden utan att stoppa till och har världsrekord i det. Han sa:? att flyga är en destination mot hopp?
Jag har funderat på den.. och tycker det är tänkvärt! Hopp om att se saker, uppleva saker tillsammans, att landningen går bra etc
Jag tror också att det är ett sett att utvecklas i olika situationer man utsetts för, i eller utanför ballongkorgen.

Nu blir det inga fler blogginlägg är det tänkt iallafall. Tack för att du valt läsa min blogg

Dalslands ballongklubb vinkar